Helena Eriksson Poems

the fin the side next side reading:
RONNY A H THC MAR 66 HH YES

P or R H YG YG
...

fågeln vibrerade på väggen sekreterarfågeln
ibisfågeln vibrerande spiraler ögat det
röda det bara fladdrande vinglika
blod högst upp i burens himmel i
ytan i vattnets kaskad

höjer sig, jag-jag och jag-duets
undervärld olika och aviga sidan
hinnan lämnar väggen och plattan
där tecknen uppstår ur den större
och den mindre handen som slår


och vingen slog-slog i du-jagets hink
i verkligheten i trasigheten i sandens fukt
i dess varken-eller och fågeln hörde
och kom


ögats rödhet i glasets smuts röda
spår den fläckiga stillheten (Île
de France) plattor svarta vita i ingångens
lövverk spiralen över golvet där

tätt tätt i öronen de öppnar sig uppstår
fylls ut det platta lövet och nervtrådarna
hos det lilla lövet vidgar sin sida
streck över huden ritningar skåror i
boet

om handen håller trycker emot fuktar
kroppen håller emot värmen ur handen
mjukheten slangarna bilden klarnar
huden fuktas streck av vingar snuddar
vid huden

hur det ser ut bakom huden i avgrundens
gångar smärtan som blir svart som blir
vit och rodnar märken försvinner inte du
jag vet vita de vitnar du vet och duvan
som vet

häckarna gångarna solens återkomst lövens
stegens och stenarnas allitterationer
i mina öron dina bara
ekar de bokstäverna som i ALLA

inne i gångarna därute är ljuset sover och
somnar och dagarna är halvskymning och täckta
handlederna märkta armarna armvecken du
injektionerna duvan allting som kom så
snabbt

natt efter natt gångarnas dunkel dagarna
rispade streckade täckta och samma signaler
ljus vatten syre teckningarna avtrycken
bara bara

blommornas oerhörda färger


i glaskupan spiralerna vägarna väggarna
de tysta gångarna blodet som stannar
i venen man hugger tillbaka
därinne därute är ljus är dagarna
långa eller längre när löven kommer
...

fälld utfälld
och hudömsningar
skifferliknande lager (andas)

inte glömma att andas


följer halsens muskler åderns skuggning
blå vågor
återkommande i munnens vinkel
Regler att minnas
märkning av de svala vecken

Ådersträckor
Utanför det vita havets märken
det utlovade språnget, blodets
tysta återbildning

mot den åder eller hand
där man lägger huvudet för att få näring

beskriver enbart formen detta dunkel


öken bildas mellan handens nedslag
konturer tätnar glesnar obestämd lukt sanden

Glömskan; vid halsens fästen


och salter längs halsen


sjukligt famlande (bilden skaver)
havet den blå halsen mörka
blå hals


Fäst vid den meridianen
ord spretar ut ur
öppnar dess vägg
du trummar på halsen längs denna gyllene hals

där du sugit dig fast i dess krängning
värken efter tänderna
bländmärkning

kroppens koder Ryggskador; tandrader
trummar tigandet tiggandet


utan att bekymra sig om
kropp koder; slår ut (silverslingan)

glömd vid senan, munnen öppen mot De ordinerar
vila Avsluta denna parasitära
tillvaro

De talar till dig du släpper inte
Kanske om det ut ur handen kom

Den brottsliga halsen den översätter
för dig, transponerar


Luftintag
för att andas alltså
kring denna öppna -
...

De andra, de andra: man bränner hennes kläder. Kragen,
allt det andra. Där, på bilden, den ende sonen, senare
kung

Palatset, den stora hallen: gråt inte, be för dem, be för
henne, jag skall be för er, bränn hennes kläder


höra det hon hör
det som sipprar in genom pärlan i pannan, pärldiademet
spröten, kragens silverbroderier: Sjöjungfruns svarta
ostron diadem över det krusade håret ovan pannans gräddvita
kupa. Avbildas med fjäderpenna,
grå blå fjädrar
elfenbensvita fingrarna, lillfingret med den svarta
ringen krökt över den röda stolskarmen
har hon signerat dokumentet? Jag vet inte
Men denna besynnerliga underlåtenhet att rädda den
som kan räddas, rädda henne undan. Och den älskade där,
vem är han, bortom det icke-perspektiviska rummet


Brokader ovan denna utsökta drapering
blått, guld; dovt handledens spetskröning, armarnas. och
sammet sammet, svart och kungligt rött, blommor, rubiner
infattade i kråset; rubinhjärtat hårt gnistrande
detta hårlösa ansikte, bakom ljusa ögonlockskupor samlas
en särskild sorts hänsynslöshet, smärta
kanske helt bortglömd under långa ritter i lysande
höstlandskap


handen man inte ser
men man anar konturen av ett dokument, grått, i nederkanten
tröttare pärlorna spretande ur det hjärtformade huvudet,
pannans ensamma pärla precis vid hårfästet, under vilken
välver sig, sval, pärlvit: pannan. Ögonbrynen inte lika konturlösa,
antydan till behåring ovan de rundade ögonlocken

kragen sträcker sig upp mot cirkelns kanter, raka spjutspetsar
ornamenterade. En lågt placerad gloria, ur vilken det rinner rader
av pärlor i en eliptisk bana och pärlor mellan var och en av
dessa bruna och röda rosetter; utsmyckade med ädelstenar
puffärmarna, pärlgrå och smyckade med pärlor och blommor med
pärlor


Skriver på dokumentet. Ingen skall märka det. Hon skall
i detta sammanhang bara ha gjort vad som förväntades. Och
dokumenten makulerade


meningarna instickade i broderierna. Därute på fästningen
Vad förväntades av henne


Kanske är det orättvist att klandra henne. Den andra hade
åtminstone låtit sig bli utnyttjad - tänker man efter en sådan
natt; uthärdad
där persiennskuggan skär av orden, andedräkt tät
mot ryggen, mot nacken

Man väljer att tro den som broderar


kvar; och bakom där, i elden, ligger kronan.
Kragen slingrad tät kring den höga halsen, håller upp huvudet
med det bleka ansiktet och den röda munnen. Obefintliga
ögonhår. Håret täckt av denna glesa pärlhätta, vid vilken
en tung blåsvart slöja sitter fästad. handen, som en döds, håller
mellan tummen och pekfingret - fjäderpennan.
yvigt guldgula franska liljor strödda över den vita
dräkten. Tjocka puffärmar och handlederna stödda av fast
tät spets. Bröst i guld och svart, militäriskt; rak, insnörd, orörlig.
Hur hålls den uppe? Halsbandets besynnerliga ögla, pärlorna
i denna onaturliga position, över det högra bröstet.
en lätt rodnad,
detta strypkopplade vansinne
märkena längs ryggraden, höften; åtdraget

hennes platta bröstkorg och denna kyska - inte blick,
men med dess lätt obscena vänster
öga, ett mycket välvt ögonlock (som att bröstets
rundning istället placerats där), i den ögonvrån,
ovanför denna vänstra, aningen rosigare kindkota

Armadan om man utvidgar bilden ser man flera
Fartyg, de förbereder sig för striden. Andra skepp som
går i kvav i den mörka natten


i den ena handen fjäderpennan, den andra handens fingrar trevande
längs ekvatorn, vändkretsarna
en armlös jungfru
Hur skall hon kunna behålla detta rike
Man säger att hon tvekade länge innan hon skrev under
Formlerna är oändliga
för dessa allianser, manövrar
...