Det är fred
Först känner jag det inte
Sedan fortsätter det
Det är ett fält
Det oförglömliga hjärtat
Solen som sken
Det är dess skyldighet
Under stor smärta
Ensam av en ensam mor
Det är ett missförstånd
Var skulle vara det allvarligaste
I hennes huvud
Det har hänt förut
Levande döda eller döda levande eller
Någon med egna händer
Det kommer att regna silver på fältet
Jag kommer se med egna ögon
Vänta tills något
Allt händer eftersom
Det finns inga träd
Det lättar inte
Jag vill inte veta vem och varför
Hon skrattade som ett alldeles lyckligt barn
Oro och den oro den väcker
Den vacklande skuggan vacklar
Någon sliter sönder ett hjärta
Mitt hjärta
Den bristande kärleken sliter sönder något
Du står utanför dörren med dörren
Det glömda finns kvar i glömskan
Människor är släkt med varandra
Varandras lugn självständighet frånvaro av hopp
Kanske ska vi alltid kastas mellan förtvivlan
Kanske ska samma död upprepas
This poem has not been translated into any other language yet.
I would like to translate this poem