Johan Ludvig Runeberg

Rating: 4.33
Rating: 4.33

Johan Ludvig Runeberg Poems

Oi maamme Suomi, synnyinmaa!
Soi, sana kultainen!
Ei laaksoa ei kukkulaa,
Ei vettä, rantaa rakkaampaa,
...

Och konung Gustaf Adolf
Stod upp uti sin sal,
Bröt af sin långa tystnad,
Tog ljud och höll ett tal.
...

Stål så hette en, den andra
Gick i fält med namnet Lod;
Båda liknade hvarandra
Så i kraft som mod.
...

Den sköna dagen på Lappos fält
Var ändad, och segerglad
Red Döbeln fram, där hans här sig ställt,
Längs hela dess stolta rad.
...

Hvems är palatset, som jag for förbi
I kvällens mörker nyss? Hvem bor däri?
Så graflikt hemskt det stannat i mitt minne:
Det höjde sig så stolt bland nejdens hus,
...

Det var den tappre löjtnant Zidén,
Han hade sin egen sed,
För fronten ville han gå allen:
'Framåt, mina vasagossar,
...

Och efter kvällen räcker till
Och minnet ger oss glädje än,
Om Kulneff jag berätta vill,
Säg, har du hört om den?
...

Gror bragdens ära blott på stridens mark,
Där tappre krigarn fuktar den med blod,
Kan ej den vapenlöse hälsas stark
Och visa hjältemod?
...

Från Kristina var en man,
Otto Fieandt hette han,
Föddes äldst bland bröder alla,
Däraf lärde han befalla;
...

High ´mid Saarijärvi´moors resided
Peasant Paavo on a frost-bound homestead,
And the soil with earnest arm was tilling;
...

Vi suto efter slutad dag
Vid aftonbrasans sken,
Den gamle fänrik Stål och jag;
Det var vår vana ren.
...

Min fader var en ung soldat, den vackraste man fann,
Vid femton år gevär han tog, vid sjutton var han man.
Hans hela värld var ärans fält,
Där stod han glad, hvar han sig ställt
...

Söner af ett folk, som blödt
På Narvas hed, på Polens sand, på Leipzigs slätter, Lützens kullar,
Än har Finlands kraft ej dött,
Än kan med oväns blod ett fält här färgas rödt!
...

14.

Vackert var det att betrakta
Hjälten Adlercreutz, genralen,
Hur han kom så tyst och sakta
Till soldatens graf i dalen,
...

Sven Dufvas fader var sergeant, afdankad, arm och grå,
Var med år åttiåtta ren och var ren gammal då;
Nu bodde på sin torfva han och fick sitt bröd af den
Och hade kring sig nio barn, och yngst bland dem sin Sven.
...

'Och har jag icke dragit dig upp ur dyn
Allt för det mökret där kring ditt ögonbryn,
Och har jag icke skaffat dig lön och stat
Och gjort dig till korpral från gemen soldat?
...

Försvunnen var en blodig dag,
Det var på Lemos strand,
De slagnas sista andedrag
Ren tystnat efter hand;
...

Och solen sjönk, och kvällen kom, den milda sommarkvällen,
Ett sken af mattad purpur göts kring bygderna och tjällen,
Från dagens mödor glad och trött en skara landtmän kom,
De fyllt sitt värf, de vände nu till sina hyddor om
...

Vårt land, vårt land, vårt fosterland,
Ljud högt, o dyra ord!
Ej lyfts en höjd mot himlens rand,
Ej sänks en dal, ej sköljs en strand,
...

Till flydda tider återgår
Min tanke än så gärna,
Mig vinkar från förflutna år
Så mången vänlig stjärna.
...

Johan Ludvig Runeberg Biography

Johan Ludvig Runeberg was a Finnish poet, and is the national poet of Finland. He wrote in the Swedish language. Runeberg studied first in the cities of Vaasa and Oulu, later on at the Imperial Academy of Turku, where he befriended Johan Vilhelm Snellman and Zacharias Topelius. His studies concentrated mainly on the classical languages of Latin and Greek. From 1837 onwards he lived in Porvoo, where he served as professor of Roman literature in the Gymnasium of Porvoo. He was married to his second cousin Fredrika Runeberg, née Tengström, with whom he had eight children and who wrote poems and novels, too. Many of his poems deal with life in rural Finland. The best known of these is Bonden Paavo, (Farmer Paavo, Saarijärven Paavo in Finnish), about a smallholding peasant farmer in the poor parish of Saarijärvi and his determination, "sisu" (guts) and unwavering faith in providence in the face of a harsh climate and years of bad harvests. Three times, a frosty night destroys his crops. Every time, he mixes double the amount of bark into his bread to stave off starvation and works ever harder to dry off marsh into dryer land that would not be as exposed to the night frost. After the fourth year, Paavo finally gets a rich crop. As his wife exults, thanks God and tells Paavo to enjoy full bread made entirely out of grain, Paavo instructs his wife to mix bark into grain once more, because their neighbour's crop has been lost in a frost and he gives half of his crop to the needy neighbour. Runeberg's most famous work is Fänrik Ståls sägner (The Tales of Ensign Stål, Vänrikki Stoolin tarinat in Finnish) written between 1848 and 1860. It is considered the greatest Finnish epic poem outside the native Kalevala tradition and contains tales of the Swedish War of 1808-09 with Russia. In the war, Sweden ignominiously lost Finland, which became a Grand Duchy in the Russian empire. The poem, which is composed episodically, emphasizes the common humanity of all sides in the conflict, while principally lauding the heroism of the Finns. The first poem "Vårt land" (Our Land, Maamme in Finnish) became the Finnish National Anthem. Runeberg is celebrated on 5 February each year.)

The Best Poem Of Johan Ludvig Runeberg

Finnish National Anthem

Oi maamme Suomi, synnyinmaa!
Soi, sana kultainen!
Ei laaksoa ei kukkulaa,
Ei vettä, rantaa rakkaampaa,
Kuin kotimaa tää pohjoinen,
Maa kallis isien!
Ei laaksoa ei kukkulaa,
Ei vettä, rantaa rakkaampaa,
Kuin kotimaa tää pohjoinen,
Maa kallis isien!

11. Sun kukoistukses kuorestaan
Kerrankin puhkeaa!
Viel' lempemme saa nousemaan,
Sun toivos, riemus loistossaan,
Ja kerran laulus, synnyinmaa,
Korkeemman kaiun saa.
Viel' lempemme saa nousemaan,
Sun toivos, riemus loistossaan,
Ja kerran laulus, synnyinmaa,
Korkeemman kaiun saa.

Johan Ludvig Runeberg Comments

Johan Ludvig Runeberg Popularity

Johan Ludvig Runeberg Popularity

Close
Error Success